Fina, min älskade Fina ..
En berättelse om hunden Fina som vi räddade från ett hemskt hem.
Hon är värd att hyllas, hon är värd att synas, hon är värd allt och jag saknar henne enormt mycket!
1 vecka innan hon kom hit.
- När hon hade bott här i 2 månader.
Jag tänker inte publicera bilder på hur Fina såg ut när hon kom, eftersom att bilderna inte är trevliga att se.
Men jag tänker göra en lång historia kort..
Jag och min sambo Per hade sett en annons på blocket som vi blev väldigt intresserade av och vi bestämmde med ägarna att vi skulle komma och titta på hunden på lördagen (jag ringde en tisdag).
Annonsen var på en huskey hane på tre år.
Lördag förmiddag som bestämmt satte vi oss i bilen och åkte, det var ganska långt att åka..
Men innan vi kom fram ringde vi ägarna och förklarade vart vi var. Tyvärr hade dom ganska svårt att förstå oss eftersom dom inte pratade svenska och var ganska dåliga på engelska.
Men väl framme klev vi ur bilen och väntade glatt på att få se hunden.
Ägarna säger då att hunden redan är såld (Några hämtade honom ca 30 minuter innan vi kom).
Vi blev helt förvånade och undrade varför.
Dom förklarade då att dom trodde att vi skulle ha kommit på fredagen, men eftersom vi aldrig kom sålde dom honom till någon annan..
- Jaha tänkte vi, det är bara att åka hem igen då, suck!
Då frågade ägarna oss om vi var intresserade av en annan hund, fast en tik.
Okej tänkte vi, titta kunde vi ju göra iallafall..
Den ena ägaren gick ned mot en lada (där lät det som de fanns 30 hundar till som höll på att slå ihjäl varandra).
Vi fick inte följa med, vi fick vänta ute vid vägen på att hon kom tillbaka med hunden.
När hon närmar sig vägen med denna hund ville jag mest bara gråta, hon såg förfärlig ut.
Jag föll för denna tik direkt, - Jag kan säga att det var kärlek vid första ögonkastet!
Sorgen och rädslan i hennes ögon var hemsk.
Vi pratade lite och frågade varför hon såg ut som hon gjorde.
- Svaret vi fick var att hon var underlägsen och fick mycket stryk av de andra hundarna.
Hon var mager för att hon dragit "släde" så långt..
Jag kände direkt att jag lämnar inte denna hund här, ALDRIG!
Vi tog ut Vincent (som också var med), han fick nosa och se vem hon var.
Hon kröp efter Vincent med svansen mellan benen och tvättade honom försiktigt.
Vi hade bestämmt oss, hon ska med hem!!
Men jag och Per ville ändå prata lite för oss själva om det vi hade sett, så vi bestämmde oss för att åka till bankautomaten och återkomma..
Vi återvände för att hämta henne och vi hann inte mer än att öppna skuffluckan förens hon kastade sig in till Vincent.
Äntligen är hon min kände jag, så vi betalade och sedan åkte..
Väl hemma i Nås kom vi inte mer än innanför dörren då hon kastade sig på matskålen som stod framme, hon drack dessutom ur 2 stora skålar med vatten..
Hon var rädd, hon skakade och ville mest springa undan, men jag visste att jag måste granska denna hunds skador och se vad jag kan hjälpa henne med.
För det första var hennes klor så långa att hon inte kunde gå uppför trappen hemma, dom var ungefär som tre hundklor, inte en =/
Vi bestämmde oss då för att sova nere med henne på en madrass, så vi bäddade ordning och lade oss.
På natten vaknade jag av att hon hade krypit upp i våran fotände och bäddat ner sig..
Men direkt vi började röra oss hoppade hon ner och sprang iväg...
Morgonen därpå bestämmde jag mig för att jag måste klippa hennes klor, eftersom hon knappt kunde gå.
Vi lyckades efter många försök, och det var det värsta jag gjort.
Hon blödde ut alla klor eftersom att pulpan hade vuxit ut så långt, usch!
Men hon kunde äntligen gå normalt..
Vi lät henne vila en stund för att sedan undersöka kroppen på henne.
När vi väl bestämmt oss för att göra det hittade vi en hel del, stora köttsår som var infekterade. Det kom grönt var ur - JAG LOVAR, DET VAR GRÖNT!
Tänder i munnen var borta, exem på stora delar av kroppen och en hel del massa annat.
Jag ringde veterinären och fick en tid dagen därpå.
Han undersökte henne noga och gjorde en bedömning på att hon var extremt undernärd, tandlossning, ovårdad päls, ovårdade skador osv.
Hon fick antibiotika i sprutor och salvor på exemen, han chipmärkte även henne och bokade oss en ny tid.
Vi hämtade även ut speciella tvålar som vi skulle tvätta henne i, särsklit eftersom hon luktade avföring och hade en extrem klåda.. Vi fick även hämta ut kortison tabletter och mer antibiotika åt henne.
Det var extremt mycket jobb, men vi gjorde allt för att rädda denna lilla tjej.
Redan två veckor senare var hon en helt annan hund. Mer och mer för varje dag som gick tydde hon sig mer & mer till oss.
Och återbesöket hos veterinären gick bra, hon hade ökat lagom i vikt, visserligen skulle hon gå upp mycket mer, men det skulle ju ta sin tid !
Såren hade börjat läka, men allting gick framåt iallafall!
Nu började den sociala träningen med Fina, att träffa människor utan att morra, bli rädd och springa iväg.
Och det var nästan omöjligt i början, men jag gav mig inte. Jag visste att med lite tid skulle hon klara det & det gjorde hon :) stolt.
Tack vare att släkt och vänner är djurmänniskor och förstående klarade hon det galant med tiden.
När vi haft Fina 1 1/2 månad var hon en helt annan hund.
Vi var ute i skogen där jag släppte henne lös, hon sprang av lycka och kom direkt jag ropade hennes namn, hon slängde sig upp i min famn och slickade mig i hela ansiktet, hon var så lycklig och så fruktansvärt glad.
Hon hade nu börjat lära sig ta kontakt med andra människor och det blev bättre och bättre för varje dag.
Tillslut var hon glad i alla människor hon såg, tänk vad lite kärlek kan göra..
Efter ca 3 månader var vi till veterinären på besök igen, då Finas klåda inte slutade trots medicinerna.
Man tog då en massa prover som visade att hon var allergisk.
Men vi gav inte upp hoppet för denna hund iallafall, hon var värd att leva ett underbart liv och skulle få leva det fullt ut.
Men så plötsligt en dag ca 3 veckor efter veterinärsbesöket slutar Fina andas under en skogspromenad jag och min mamma hade gått.
Hon lade sig på marken och det kom ingen luft, hon kunde inte andas.
Mamma fick panik, jag fick panik, men jag valde att hålla mig lugn för Finas skull.
Jag satte mig bredvid henne och höll hennes huvud högt (då halsen hade svällt igen) efter ca 15 minuter var allting okej igen, men vi åkte ändå in till veterinären.
Dom konstaterade att det troligen var någon slags astma och att doseringen skulle ökas på hennes medicin.
Och allting var jätte bra i ca 1 veckas tid, sedan började det igen och veterinären sa - Hon kanske alltid har haft dom här problemen, om hon har bott i en lada hela livet och ingen brytt sig om denna hund kanske hon haft det sedan födseln..
Men vi vägrade ändå ge upp, hoppet fanns, hon var ju så stark.
Efter fyra dagar hände det igen och det blev riktigt illa, tyvärr fick våran älskade Fina somna in denna dagen.
Vi tog ett jobbigt beslut, men vi gjorde det bästa för henne.
Och än i dag tänker jag på denna underbara hund.
Att lite kärlek är det enda en hund begär, hon var så tacksam för precis allt man gjorde.
Hon var så glad, hon var alltid vid min sida, dag som natt.
En sådan otroligt stark hund, med så mycket vilja trots vad hon hade gått igenom.
Jag älskade denna hund med hela mitt hjärta, där kommer hon alltid ha en stor plats.
Jag saknar dig min älskade Fina.
Anledningen till detta inlägg är att jag saknar henne så otroligt mycket varje dag!
Och att jag fått beslutet från både åklagarmyndigheten och polisen förra veckan.
Dom blev av med djuren & nu har dom flyttat tillbaka till utlandet där dom kom ifrån..
Har visserligen fått en massa brev, men detta brev gjorde susen!
Tusen tack!
Men egentligen tycker jag fortfarande att det är orättvist, en hund skall mista livet pga att människor inte bryr sig ett dugg, det borde vara tvärs om, iallafall enligt mig..
Nej nu skall jag sluta skriva, då det är väldigt känslosamt och blir lätt jobbigt när jag tänker tillbaka,
Men jag tänker sluta skriva med att vara stolt, då jag räddade livet på en underbar hund & som fick en underbar och ljuvlig tid den sista tiden i livet...
Hon är värd att hyllas, hon är värd att synas, hon är värd allt och jag saknar henne enormt mycket!
1 vecka innan hon kom hit.
- När hon hade bott här i 2 månader.
Jag tänker inte publicera bilder på hur Fina såg ut när hon kom, eftersom att bilderna inte är trevliga att se.
Men jag tänker göra en lång historia kort..
Jag och min sambo Per hade sett en annons på blocket som vi blev väldigt intresserade av och vi bestämmde med ägarna att vi skulle komma och titta på hunden på lördagen (jag ringde en tisdag).
Annonsen var på en huskey hane på tre år.
Lördag förmiddag som bestämmt satte vi oss i bilen och åkte, det var ganska långt att åka..
Men innan vi kom fram ringde vi ägarna och förklarade vart vi var. Tyvärr hade dom ganska svårt att förstå oss eftersom dom inte pratade svenska och var ganska dåliga på engelska.
Men väl framme klev vi ur bilen och väntade glatt på att få se hunden.
Ägarna säger då att hunden redan är såld (Några hämtade honom ca 30 minuter innan vi kom).
Vi blev helt förvånade och undrade varför.
Dom förklarade då att dom trodde att vi skulle ha kommit på fredagen, men eftersom vi aldrig kom sålde dom honom till någon annan..
- Jaha tänkte vi, det är bara att åka hem igen då, suck!
Då frågade ägarna oss om vi var intresserade av en annan hund, fast en tik.
Okej tänkte vi, titta kunde vi ju göra iallafall..
Den ena ägaren gick ned mot en lada (där lät det som de fanns 30 hundar till som höll på att slå ihjäl varandra).
Vi fick inte följa med, vi fick vänta ute vid vägen på att hon kom tillbaka med hunden.
När hon närmar sig vägen med denna hund ville jag mest bara gråta, hon såg förfärlig ut.
Jag föll för denna tik direkt, - Jag kan säga att det var kärlek vid första ögonkastet!
Sorgen och rädslan i hennes ögon var hemsk.
Vi pratade lite och frågade varför hon såg ut som hon gjorde.
- Svaret vi fick var att hon var underlägsen och fick mycket stryk av de andra hundarna.
Hon var mager för att hon dragit "släde" så långt..
Jag kände direkt att jag lämnar inte denna hund här, ALDRIG!
Vi tog ut Vincent (som också var med), han fick nosa och se vem hon var.
Hon kröp efter Vincent med svansen mellan benen och tvättade honom försiktigt.
Vi hade bestämmt oss, hon ska med hem!!
Men jag och Per ville ändå prata lite för oss själva om det vi hade sett, så vi bestämmde oss för att åka till bankautomaten och återkomma..
Vi återvände för att hämta henne och vi hann inte mer än att öppna skuffluckan förens hon kastade sig in till Vincent.
Äntligen är hon min kände jag, så vi betalade och sedan åkte..
Väl hemma i Nås kom vi inte mer än innanför dörren då hon kastade sig på matskålen som stod framme, hon drack dessutom ur 2 stora skålar med vatten..
Hon var rädd, hon skakade och ville mest springa undan, men jag visste att jag måste granska denna hunds skador och se vad jag kan hjälpa henne med.
För det första var hennes klor så långa att hon inte kunde gå uppför trappen hemma, dom var ungefär som tre hundklor, inte en =/
Vi bestämmde oss då för att sova nere med henne på en madrass, så vi bäddade ordning och lade oss.
På natten vaknade jag av att hon hade krypit upp i våran fotände och bäddat ner sig..
Men direkt vi började röra oss hoppade hon ner och sprang iväg...
Morgonen därpå bestämmde jag mig för att jag måste klippa hennes klor, eftersom hon knappt kunde gå.
Vi lyckades efter många försök, och det var det värsta jag gjort.
Hon blödde ut alla klor eftersom att pulpan hade vuxit ut så långt, usch!
Men hon kunde äntligen gå normalt..
Vi lät henne vila en stund för att sedan undersöka kroppen på henne.
När vi väl bestämmt oss för att göra det hittade vi en hel del, stora köttsår som var infekterade. Det kom grönt var ur - JAG LOVAR, DET VAR GRÖNT!
Tänder i munnen var borta, exem på stora delar av kroppen och en hel del massa annat.
Jag ringde veterinären och fick en tid dagen därpå.
Han undersökte henne noga och gjorde en bedömning på att hon var extremt undernärd, tandlossning, ovårdad päls, ovårdade skador osv.
Hon fick antibiotika i sprutor och salvor på exemen, han chipmärkte även henne och bokade oss en ny tid.
Vi hämtade även ut speciella tvålar som vi skulle tvätta henne i, särsklit eftersom hon luktade avföring och hade en extrem klåda.. Vi fick även hämta ut kortison tabletter och mer antibiotika åt henne.
Det var extremt mycket jobb, men vi gjorde allt för att rädda denna lilla tjej.
Redan två veckor senare var hon en helt annan hund. Mer och mer för varje dag som gick tydde hon sig mer & mer till oss.
Och återbesöket hos veterinären gick bra, hon hade ökat lagom i vikt, visserligen skulle hon gå upp mycket mer, men det skulle ju ta sin tid !
Såren hade börjat läka, men allting gick framåt iallafall!
Nu började den sociala träningen med Fina, att träffa människor utan att morra, bli rädd och springa iväg.
Och det var nästan omöjligt i början, men jag gav mig inte. Jag visste att med lite tid skulle hon klara det & det gjorde hon :) stolt.
Tack vare att släkt och vänner är djurmänniskor och förstående klarade hon det galant med tiden.
När vi haft Fina 1 1/2 månad var hon en helt annan hund.
Vi var ute i skogen där jag släppte henne lös, hon sprang av lycka och kom direkt jag ropade hennes namn, hon slängde sig upp i min famn och slickade mig i hela ansiktet, hon var så lycklig och så fruktansvärt glad.
Hon hade nu börjat lära sig ta kontakt med andra människor och det blev bättre och bättre för varje dag.
Tillslut var hon glad i alla människor hon såg, tänk vad lite kärlek kan göra..
Efter ca 3 månader var vi till veterinären på besök igen, då Finas klåda inte slutade trots medicinerna.
Man tog då en massa prover som visade att hon var allergisk.
Men vi gav inte upp hoppet för denna hund iallafall, hon var värd att leva ett underbart liv och skulle få leva det fullt ut.
Men så plötsligt en dag ca 3 veckor efter veterinärsbesöket slutar Fina andas under en skogspromenad jag och min mamma hade gått.
Hon lade sig på marken och det kom ingen luft, hon kunde inte andas.
Mamma fick panik, jag fick panik, men jag valde att hålla mig lugn för Finas skull.
Jag satte mig bredvid henne och höll hennes huvud högt (då halsen hade svällt igen) efter ca 15 minuter var allting okej igen, men vi åkte ändå in till veterinären.
Dom konstaterade att det troligen var någon slags astma och att doseringen skulle ökas på hennes medicin.
Och allting var jätte bra i ca 1 veckas tid, sedan började det igen och veterinären sa - Hon kanske alltid har haft dom här problemen, om hon har bott i en lada hela livet och ingen brytt sig om denna hund kanske hon haft det sedan födseln..
Men vi vägrade ändå ge upp, hoppet fanns, hon var ju så stark.
Efter fyra dagar hände det igen och det blev riktigt illa, tyvärr fick våran älskade Fina somna in denna dagen.
Vi tog ett jobbigt beslut, men vi gjorde det bästa för henne.
Och än i dag tänker jag på denna underbara hund.
Att lite kärlek är det enda en hund begär, hon var så tacksam för precis allt man gjorde.
Hon var så glad, hon var alltid vid min sida, dag som natt.
En sådan otroligt stark hund, med så mycket vilja trots vad hon hade gått igenom.
Jag älskade denna hund med hela mitt hjärta, där kommer hon alltid ha en stor plats.
Jag saknar dig min älskade Fina.
Anledningen till detta inlägg är att jag saknar henne så otroligt mycket varje dag!
Och att jag fått beslutet från både åklagarmyndigheten och polisen förra veckan.
Dom blev av med djuren & nu har dom flyttat tillbaka till utlandet där dom kom ifrån..
Har visserligen fått en massa brev, men detta brev gjorde susen!
Tusen tack!
Men egentligen tycker jag fortfarande att det är orättvist, en hund skall mista livet pga att människor inte bryr sig ett dugg, det borde vara tvärs om, iallafall enligt mig..
Nej nu skall jag sluta skriva, då det är väldigt känslosamt och blir lätt jobbigt när jag tänker tillbaka,
Men jag tänker sluta skriva med att vara stolt, då jag räddade livet på en underbar hund & som fick en underbar och ljuvlig tid den sista tiden i livet...
Kommentarer
Postat av: Sassa
Super fint skrivet! Ni gjorde en bra sak för både Fina och alla dom andra hundarna som fanns på det där stället!
Skönt att dom tog djuren ifrån dom!
BRA JOBBAT!
Kram <3
Postat av: Fiie
Väldigt bra gjort av er och TUR att dom blev av med alla djuren så fler slapp lida !
De ska ni vara stolta över .
Kram
Postat av: Petra
Vad fint skrivet. Vilken insats ni gjort, ni borde vara väldigt stolta. Både för den hunden ni gav ett fint slut, och de andra stackars hundarna. Hoppas dessa idioter inte fortsätter nån annanstans bara..
Postat av: Petra
Vad fint skrivet. Det borde finnas fler människor som ni, som gör och inte bara tänker! Ni borde vara stolta, att ni gav den hunden ett vackert slut på livet. Och att ni gjorde att dom idioterna inte fick behålla hundarna! Bra gjort,
KRam
Trackback
